Beata: Min svärmor stängde mig ute
Jepser var 42, elva år äldre än jag och han hade varit gift förut. Han och hans fru Nina skildes för ett år sedan och de hade två gemensamma barn, Matts på sju och Emma på fem.
Barnen bodde en vecka var hos sina föräldrar. Jesper bodde kvar i det radhus han köpt med Nina innan barnen kom.
– Jag förstår om du tycker att det är lite mycket, sa han till mig en kväll.
Ja, det var lite mycket. Skilsmässan tog fortfarande mycket av Jespers energi, men jag visste samtidigt att det var Jesper och jag.
Det gällde bara att komma förbi hindren. Jag sköt undan min rädsla och kysste honom.
–Vi fixar det här.
Efter tre månader hade jag lärt känna barnen och flyttade från min lägenhet in till Jesper.
Det var en konstig känsla att gå runt i rummen där Jesper och hans fru suttit, pratat och drömt om framtiden.
Varje gång jag tittade på en möbel eller en tavla funderade jag över om det var hon som hade valt den.
Nej, det kändes inte som mitt hem men jag var envis och intalade mig själv att det skulle ordna sig.
Ansträngde mig för barnen
Barnen begrep att deras mor och far inte skulle bo tillsammans mer och att deras pappa hittat en ny kärlek.
– Men du är inte vår nya mamma, sa Emma.
Hon menade förstås ingenting illa med det, bara att de ju hade en mamma redan och det hade hon ju rätt i.
Men det gjorde ont ändå. Men jag gillade barnen. Lika optimistisk var jag inte när det kom till min styvmor.
Anna var änka, en stolt kvinna som det var svårt att komma inpå livet. Hon betydde förstås mycket för Jesper och barnen och jag ville gärna att hon skulle acceptera mig.
Men det slutade alltid med att jag kände mig som en högljudd, jobbig hundvalp i hennes sällskap.
Men jag älskade ju Jesper och lite i taget började jag sätta min prägel på huset så att det mer och mer kom att kännas som mitt hem.
De veckor vi hade barnen ansträngde jag mig för att vi skulle ha det mysigt och trevligt. Jag bakade bullar, vi spelade spel eller gick rundor med hunden tillsammans.
Och barnen belönade mig med sin tillgivenhet. Men jag tvivlade ändå. I synnerhet när det handlade om Jespers exfru eller hans mamma.
Kände svärmors kyla
Nina behandlade mig med artig distans men det som plågade mig mest var hennes förhållande till Anna, min svärmor.
Det var inte ovanligt att hitta Nina hemma hos Anna, de två hade ett nära förhållande.
Först trodde jag att det var Nina som inte kunde släppa Jesper, men så slog mig tanken att det kanske var Anna som höll kvar Nina.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
För att hon inte tyckte att jag dög? När jag väl börjat tänka så såg jag ständigt nya bevis på att det stämde. Anna bjöd Jesper och barnen till Liseberg, men inte mig för de "behövde lite familjetid".
När hon var hos oss hade jag en känsla av att hon noterade vad jag hade ändrat på i huset och hon pratade inte direkt till mig utan gick omvägen via Jesper eller barnen.
Min svärmor betraktade mig inte som en del av familjen. En dag gick det upp för mig att jag var tvungen att prata med Anna om det här.
Jag tog ett djupt andetag, ringde och bjöd hem henne på kaffe följande dag. Hjärtat slog snabbt för jag är ganska konflikträdd men jag hade fått nog av hennes iskyla. Anna tackade ja.
Det var inte lätt att lägga korten på bordet. Anna satt först tyst och lyssnade med läppar som blev allt stramare och jag tänkte att Gud, nu kommer hon att frysa ut mig helt och hållet.
Men så tittade hon ner i bordet och harklade sig och när jag fångade hennes flackande blick gick det upp för mig att hon faktiskt skämdes.
– Du har varit ärlig mot mig och jag ska vara ärlig mot dig. Jag har hoppats på att Nina och Jesper skulle hitta tillbaka till varandra, inte minst för barnens skull.
Hon gav mig en urskuldande blick.Hon hade hållit mig på armlängds avstånd för att vinna tid. Jag blev arg, men förstod henne samtidigt.
Efter att Jepers pappa gått bort hade Anna investerat i sin sons familj och det måste vara svårt att se den falla sönder.
– Det har alltså aldrig handlat om mig som person? frågade jag försiktigt.
– Nej över huvud taget inte. Jag känner dig inte riktigt men du verkar vara en bra flicka. Och jag ser hur bra barnen har det med dig.F
ör första gången log min svärmor mot mig. Det hjälpte lite. Anna pratade mer med mig under det samtalet än hon gjort på sex månaderna och jag kunde förnimma lite av den värme hon gav Nina.
Nina har nu träffat en ny man och Anna har börjat se mig som en del av familjen. Nu är det Jesper och jag som är framtiden.Och jag tycker faktiskt att den ser ganska ljus ut. ■
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]