Anna Blomberg om Kvarteret Skatan: ”Både på gott och ont att börja på topp”

Anna Blomberg är en komiker med många ansikten. Hon slog igenom med tv-succén Kvarteret Skatan och sina träffsäkra imitationer av de svenska Hollywoodfruarna i talkshowen Robins. Förutom Anna Anka och Maria Montazami har hon även gjort parodier på Lill-Babs, Mona Sahlin, Elisabeth Höglund och Jimmie Åkesson.

Se också: 5 saker om skådespelarna i Kvarteret Skatan som du kanske inte kände till

Efter reklamen: 5 saker om skådespelarna i Kvarteret Skatan som du kanske inte visste

Trots sin sin framgångsrika karriär med en rad humorprogram och filmer har hon lyckats hålla på integriteten och varit lite av en doldis i mediasammanhang. Detta gör det extra spännande att krypa lite närmare inpå personen bakom alla imitationer.

Anna berättar om hur och när det här med teater och humor började ta sig uttryck.

– Som barn tog jag inte jättemycket plats i klassen och jag var nog mer en betraktare än en teaterapa. Hemmavid däremot älskade jag att spexa, klä ut mig och härma andra, säger hon.

Hon beskriver hur hon kunde komma hem efter ett skoldisco och visa sin syster hur hennes olika kompisar hade dansat under kvällen. Anna roade och syrran skrattade åt hennes efterapningar.

Pappa jobbade mycket, mamma drog ett tungt lass

När Anna var tio år flyttade familjen från Göteborg till Skåne. Hon upptäckte hur roligt det var att härma den nya dialekt som omgav henne.

– Jag härmade och imiterade de skånska tanterna och insåg att jag var bra på det. Jag roade andra och blev bekräftad av omgivningen, vilket så klart gav mersmak, säger hon.

tvHär är serierna som har premiär på tv i december

På högstadiet blev tv-program som Lorry och Plankan familjens höjdpunkter. Då samlades de i soffan och skrattade så de kiknade. Eller, att det var hela familjen stämmer inte riktigt, eftersom Annas pappa sällan var hemma.

– Han jobbade väldigt mycket och var bortrest under långa perioder. Vid något tillfälle var han utomlands på jobb under ett helt år utan att komma hem, berättar Anna om sin pappa som var virolog.

– Han gick bort för bara två år sedan, ironiskt nog precis innan pandemin slog till. Tänk vad intressant han hade tyckt att det varit.

Om Annas pappa var frånvarande fanns hennes mamma där desto mer för henne och systern.

– Min mamma drog ett stort lass. Hon jobbade som journalist, skötte hemmet och oss barn. Vi tre var som ett starkt, fnissigt och busigt tjejgäng. Mamma har alltid varit väldigt levnadsglad och är otroligt vital än i dag, menar Anna.

Samma passion för sitt yrke som sin pappa

På frågan om Anna sörjt en närmare relation med sin pappa säger hon att de båda tyckte jättemycket om varandra, men att det var svårt att få till känslomässiga samtal.

– Min pappa var otroligt kompetent i sitt jobb, men han var ingen relationsexpert. När han ville att vi skulle bli läkare eller syssla med sådant som han själv gjorde, var han inte så bra på att känna in oss eller lyssna på vad vi faktiskt ville. Att bli läkare var det sista jag ville bli, eftersom jag själv kunde se vad det innebar – att aldrig ha någon tid för familjen, säger Anna.

Hon menar att det är nu först på senare tid som hon faktiskt kan förstå vilket starkt intresse hennes pappa hade för sitt jobb och att det är samma passion hon numera känner för teatern.

Anna fortsatte att imitera andra människor och har i dag lätt för att gå in och ut ur en ny karaktär. Men som yngre kunde det till slut vara svårt att veta när hon var sig själv och när hon var någon annan.

– Som 20-åring var jag tillsammans med en kille som likt mig gillade att härma andra. Vi var helt maniska och försökte konstant föreställa andra människor. Då handlade det nog väldigt mycket om en osäkerhet hos mig själv. Jag lekte att jag var andra för att jag inte visste vilken identitet som faktiskt var jag, menar Anna.

Den roll som Anna i dag främst kan identifiera sig med i sitt privata liv är rollen som mamma till sönerna Tage och Svante.

– Jag skulle nog säga att jag är en väldigt snäll, schysst och bra mamma. Tack vare mitt yrkesliv som frilansare har jag kunnat vara så närvarande som jag själv vill med mina barn.

Slog igenom med Kvarteret Skatan

Anna uppskattar det fria livet som det innebär att vara sin egen. Men att aldrig ha varit anställd innebär att man inte har betald semester, och hon har ibland saknat ett sammanhang.

– Visst har jag varit med i en massa olika projekt, men de pågår ju endast under en bestämd tid, säger Anna.

Hon hänvisar till tv-serien Kvarteret Skatan som hon nu åter är aktuell med, och menar att man blir som en enda stor stark familj under en inspelning.

– Men efter sista inspelningsdagen säger det bara ”poff” och alla skiljs åt. Då kan en tomhet infinna sig. Det är såklart också en ovisshet rent ekonomiskt att frilansa, men fördelarna överväger trots allt, konstaterar Anna.

Tjugo år har gått sedan Anna hade det allra första spånmötet tillsammans med Skatan-gänget, bestående av Vanna Rosenberg, Johan Glans, David Batra och Rachel Mohlin. Egentligen var Annas målbild att göra en humorshow tillsammans med ett tjejgäng hon hängde med på den tiden. Men flera av dem kom in på scenskolan, medan Anna inte gjorde det. Så när Skatan-idén kom upp kändes det passande att satsa.

– Det är ett program som betytt jättemycket för min karriär eftersom det fick sådant genomslag. Ärligt talat vet jag inte om något blivit så uppmärksammat av mina program som Skatan, och det är ju både på gott och ont att börja på topp, säger Anna och menar att hon kanske blev lite bortskämd med den starten av sin karriär.

Humorbranschen grabbig och patriarkal

Att åter träffa gänget och göra ”come-back” beskriver Anna som otroligt roligt. Och när hon ser tillbaka på sitt liv är denna humorserie ett av de projekt som hon känner sig mest stolt över. Men till exempel den egna showen Anna Blombergs värld som hon turnerade med för några år sedan är också något hon ser tillbaka på med stolthet.

Det var först när tv-serien Nilecity 105,6 med Robert Gustafsson slog igenom på 1990-talet som Anna förstod att det här med humorn faktiskt kunde funka som ett yrke.

– Jag tyckte att Nilecity var det coolaste som fanns och jag tänkte att jag ville bli Robert Gustafssons kvinnliga motsvarighet. Om jag som kvinna gick in och satsade på komik kändes det som en insats för Sverige och för jämställdheten, utbrister Anna.

I början av sin karriär beskriver hon sin bransch som otroligt grabbig. Hon kunde mötas av kommentarer som ”ni kvinnor får väl skylla er själva om ni inte lyckats ta er fram som komiker”. Enligt Anna har det tack och lov förändrats sedan dess, inte minst efter #metoo.

– Det har varit tufft att vara kvinna i ett patriarkat, det har liksom varken funnits intresse eller respekt för kvinnor. Jargongen har varit att kvinnor är snygga och något man kan ligga med, men de är tråkiga och har absolut inget på humorscenen att göra, säger hon.

Anna Blombergs tips för att ha roligt

Anna återkommer under samtalet om vikten av att kunna behålla lekfullheten inom sig även som vuxen.

– Det är en förmåga som jag tror blir allt svårare att ta fram ju äldre man blir, inte minst efter att man fått barn. Jag tror att det stora ansvaret man känner för sina barn i en kombination av fixeringen vid allt det materiella, eller annat som tynger, gör att lekfullheten sätts på paus. Jag kan tycka att det är en ganska humorbefriad tid vi lever i. Vi är så viktiga, och mitt i alla listor som ska skrivas och sysslor som ska göras, så försvinner lätt skrattet. Jag tror att vårt individuella samhälle gör sitt, och att vi alltid ska vara så förbaskat duktiga, säger Anna.

Anna tror att lekfullheten återkommer som äldre. Hon har gjort en spaning på pensionärer och inser att de som grupp kan ha väldigt roligt tillsammans.

– Jag har till exempel sett dem på Friskis & Svettis. De tränar lite och sedan tar de sitt kaffe och sina kakor och verkar ha kul tillsammans. Man blir nog mer chill med åldern tänker jag.

Anna har inga generella tips att ge till dem som känner att skratten sinat. Själv provade hon på att gå på skratt-yoga en gång, men det var inget för henne.

tvKvarteret Skatan 20 år – allt du behöver veta om återföreningen

– Alltså man skrattar ju till sist, men det är ju för att hela situationen är så komisk, nästan neurotisk. Nej, bästa tipset är nog bara att försöka vara avslappnad, släppa alla måsten och bara vara sig själv.

Även i vuxen ålder skrattar Anna Blomberg en hel del hemma, men hennes barn skulle nog inte säga att hon är vidare rolig eller kalla henne för komiker.

Ett stort intresse hon har vid sidan av jobbet är matlagning. Anna lagar nästan all mat hemma och har ”mutat in sin plats i köket”.

– Jag älskar att äta mat och jag älskar att laga den. Jag tycker det är fint att vi som familj har maten att samlas kring. En specialare jag har är asiatiska tacos med torsk, mango och koriander.

Skaffade ”corona-hund” under pandemin

Sambon Daniel träffade Anna 2004. Hon tyckte att han var snygg och rolig, och enligt Anna tyckte nog Daniel detsamma om henne. Giftermål har det pratats om då och då under åren, men det har liksom ”aldrig blivit av”.

– Jag gillar verkligen att vara i en relation, att vara singel är inget för mig. Jag är väldigt nöjd med tillvaron som den är och med allt vi har åstadkommit – barn, hem och lantställe. Nu under pandemin skaffade vi oss dessutom en corona-hund, berättar Anna.

Anna går inte runt och oroar sig för så mycket, men det finns en inre skräck hon inte kommer ifrån.

– Jag kan drabbas av en oro att jag helt plötsligt skulle bli bortglömd, övergiven och ensam, säger hon.

Det som får Anna genuint lycklig är att få umgås med andra människor.

– När jag får känna mig älskad och omtyckt trivs jag. Och jag älskar att få stå på scen, beröra och få en hel publik att skratta.

Du fyller snart 50, vad känner du inför att bli äldre?

– Jag kan slås av att jag inte är så himla ung längre. Jag tycker att det känns både kul, befriande och läskigt. Jag tänker att nu kan vissa saker vara för sent för mig att göra. Är jag till exempel för gammal att påbörja en danskurs? Jag behöver kanske börja se om mitt hus? Tänka på pension? Träning börjar dessutom få en helt annan innebörd.